Berätta lite om dig själv
Jag är Amanda Jonsson, 26 år gammal och uppvuxen i Borlänge och Orsa. Idag bor jag i Falun, är aktiv inom Dalarnas musikliv som kulturkonsulent på Studieförbundet Bilda, ordförande och koordinator i Föreningen Popkollo Falun och som musiker/låtskrivare. Något jag brinner för är att skapa bra förutsättningar för unga musiker och att jobba för en jämställd musikbransch!
Hur kommer det sig att du valde att arbeta, bo och leva i Falun Borlänge-regionen?
Jag hade likt många andra i min ungdom en tydlig idé om att jag så snart jag kunde skulle flytta härifrån till någon mer “spännande storstad” och skulle nog ha gjort det också om det inte var så att det alltid lyckats dyka upp en ny lockande utmaning eller möjlighet här i Dalarna som gett mig anledning att stanna kvar ett tag till. Först genom musikstudierna på Sjövik Folkhögskola i Avesta, sedan musikhögskoleutbildningen på Boom Town i Borlänge och sen genom att jag fick tjänsten för ett jämställdhetsprojekt på Studieförbundet Bilda med fokus på att se över hur man kunde få flera tjejer att delta i deras musikverksamhet. Det är nu snart fyra år sedan och idag jobbar jag heltid där som kulturkonsulent i “vardagsverksamheten“. Här jobbar jag med allt från studiecirklar, rephus, kurser och festivaler. Så kort och gott, det var musiken som fick mig att stanna.
Hur är det att arbeta med dina hjärtefrågor i denna region?
Det har gjort mig medveten om de osynliga strukturer och könsnormer som finns i samhället och hur det har påverkat mig och min musikaliska utveckling som kvinna. Här har jag en chans att försöka förändra detta. En positiv bieffekt av att boosta ungdomar med självförtroende, kunskap och förebilder är att man indirekt även lyckas boosta sig själv och kan ta igen lite av de bitar man själv saknade som ung och tjej. Förändring skapas dock inte bara i det stora utan även i det lilla, så det “osynliga” jämställdhetsarbetet som sker i organisationers ordinarie verksamhet är minst lika viktigt. Det finns ju en hel del förutfattade meningar om hur man förväntas vara som kulturarbetare på studieförbund och det känns då rätt gött att få bryta normen om att den person som ett band möter när de ska kika på replokal ska vara en medelålders “rocksnubbe”. Surprise - its me!
På vilket sätt håller du själv på med musik?
Musikstilarna och val av uttrycksmedel har varierat och växlat otaliga gånger under min musikaliska bana. Jag skulle vilja säga att det landade i att elbasen blev mitt instrument som musiker, datorn blev mitt verktyg som producent & låtskrivare och min drivkraft har jag funnit i lusten att utforska och experimentera!
Vilka fördelar tror du finns med att arbeta i en mindre stad/region kontra storstad?
På en liten ort så känns ens insats extra viktig och uppskattad då det kanske är här den gör störst skillnad. Jag tror även att det kan ha gått lite fortare och enklare att bygga upp det nätverk jag har idag. När man liksom jag vill påverka eller driva något så känns det som att beslut och kontaktpersoner inte behöver ligga så många steg bort från en själv.
Vad är det bästa med vår region?
Jag måste nog ändå säga att det bästa för mig har varit att lära känna alla de starka, kreativa och inspirerande kvinnor som jag har runt mig i såväl vänkretsar som musik- och arbetssammanhang. De ger mig en känsla av enpowerment och yeah!